Borgvattnets prästgård & vandrarhem,
en spökhistoria
Som ett steg i min utbildning till medium blev vi uppmuntrade att uppsöka platser med känd paranormal aktivitet. Just för att öva på att känna in och utforska olika metoder. Jag besökte Gamla Teatern i Östersund som är lätt tillgängligt för mig, ett öde hus långt ut i skogarna i Jämtland. Just ödehuset kommer jag också att skriva om, fast det får bli i ett eget inlägg.
Men så besökte jag Borgvattnets prästgård och vandrarhem.
Nej men Oj så skoj!
Ända sen jag varit liten har jag haft kontakt med andevärlden, men jag trodde då och långt upp i ålder att alla hade det. Det var det normala för mig och räknade med att det var så för alla i livet. Så mitt liv har kantats med upplevelser som jag nu förstår är lite över det vanliga. Jag har sett dörrar öppnas, jag har blivit ”ledd” till skatter i lekar (så mitt lag vann såklart) och massa andra saker ”små saker”.
Jag har dessutom verkligen trivts i den ”miljön”. Det har inte funnits så mycket som skrämt mig. Det som skrämt mig är egentligen människor i det verkliga livet och det vi mer eller mindre medvetet utsätter varandra för här på jorden. Därför har jag många gånger också sökt mig in i andevärlden.
Så även när jag åkte till Borgvattnet för att besöka prästgården och vandrarhemmet, jag söker mig till andevärlden. Jag började med att gå upp till vandrarhemmet. När du går från prästgården till vandrarhemmet så kommer du upp över en liten backe och möts av gaveln på vandrarhemmet. När jag såg den fick jag ett tryck över bröstet och starka vibbar om att jag inte var välkommen. Väl inne i huset kände jag bara ett påtagligt obehag och olust, men upplevde inget särskilt. Utmanade lite för att få med mig någon upplevelse, men det förblev lugnt.
Vid vandrarhemmet i skogen finns även en gammal gran som träffats av blixten och förgrenat sig, växt och blivit något helt fantastiskt. Det kallas energiträdet. Så jag passade såklart på att även gå dit. Så magiskt och faktiskt riktigt energigivande, trots att det ligger nära vandrarhemmet som inte alls hade i närheten av denna fina energi. Vid energiträdet fick jag kontakt med en man. Han var ganska kort, såg ut att vara i ca 60 års åldern och hade slokhatt och kläder som en skogshuggare. Det var som om han bara passerade, ville inget eller sa inget särskilt. Jag vet inte ens om han såg mig. Men jag blir så himla tacksam när jag får ta del av en annan tid på detta viset. Som att se några filmrutor från förr. Han gick från skogen och säkert hem, tänker jag. Och jag råkade sitta där och få ta del av en bit av hans liv, fast jag är från en annan tid.
Jag tycker det är mäktigt!
Rätt nöjd över mötet med skogshuggaren gick jag ner tillbaks till prästgården för att gå in där. Väl inne i det vackra huset kände jag mig väldigt mycket som hemma. Skön känsla och jag välkomnade alla upplevelser jag skulle kunde få. Jag har aldrig varit i prästgården på kvällen/natten men de sägs att det skiftar i energi när det mörknar. Att den sköna hemtrevliga känslan försvinner. Trots detta skulle jag välja vart jag ska sova en natt så är det alla dar i veckan i prästgården. Vandrarhemmet kändes mycket ogästvänligt. Alltså energimässigt, i övrigt var det fint ordnat.
I prästgården gick jag runt och kände in och ställde lite frågor i mitt inre för att se om jag kunde få någon kontakt och det var lite ”trögt” från start. Rummen har olika namn och man kan läsa historier om rummen på fina utsatta skyltar. Jag valde att inte läsa till en början för att se vad jag fick till mig. Jag tog kort på mig själv i alla speglar jag såg. Ibland kan det visa sig andra skepnader i fotot, så jag ville testa det också. Men inget resultat.
Där emot fick jag flera andra upplevelser som jag känner mig nöjd med. I trappen upp till övervåningen vart det plötsligt svårt att gå, ungefär halvvägs. Jag fick en liten hjärtklappning och blev andfådd. Jag fick dessutom liksom ”gå runt” något som jag förnimmer stå i trappen. Supercool! Jag satte mig precis ovanför trappen där det är en liten bänk. Mest för att ”hämta andan”. Då ser jag att kristallkronan på övervåningen i sällskapsrummet gungade lite lätt. Fick med det på film, men det var mycket vagt. Jag gick in på vinden och stängde dörren. Där stod jag i mörkret och kände en lätt strykning på min arm. Jag fick rysningar och gåshud på hela kroppen. Jag ville hoppa jämfota av lycka över att få en sån stark upplevelse, men jag kunde hålla mig lugn. Senare fick jag information att någon av prästerna som bott i huset stängde in barn på vinden, i uppfostringssyfte, och att andra besökare som skrivit i gästböckerna om att de sett en pojke sitta på vinden. Det var ju häftigt att få uppleva.
Men jag kände inget obehag eller rädsla,
vilket jag själv i efterhand kan tycka är jättekonstigt.
Min sambo anslöt och vi gick ett varv till i huset i väntan på en guidad tur som jag bokat och jag hade även hyrt en K2 EMF mätare som känner av elektromagnetiska fält. Dvs. kommer det elektromagnetisk energi/fält i nära mätaren så ger den utslag. Det kan vara flera logiska elektromagnetiska förklaringar som gör att det ger utslag – men det kan även vara andar. Därför burkar man ”svepa” innan mätningen startar för att kartlägga om/vart mätaren reagerar på något logiskt. I alla fall då när vi satt nere i matsalen så känner jag att det kommer en dam skridandes. Hon var smal i kroppsbyggnaden, hade mörkt långt hår uppsatt i en knut och en virkad sjal över axlarna. För dig som varit där, hon kom ut från rosa rummet och gick runt bordet i salen mot kammaren. Jag satt nära kammaren. Jag bad henne komma nära mig och fick utslag på mätaren. Det damen sa till mig var att hon var trött på alla människor som strök om kring i hennes hus, sen skred hon vidare. Nej men oj vad jag var lycklig. Med så många kontakter och upplevelser samma dag.
Den guidade turen startade och vi i gruppen var ensam i prästgården, tillsammans med guiden Philip. Philip berättar då om historien kring gården och varje enskilt rums historia. En fin guidning som verkligen rekommenderas om du är där. Det är under rundturen jag blir varse om pojken på vinden och andra personers upplevelser, när Philip berättar om det i guidningen. Det gav mig lite rysningar ändå. Kunde det varit pojken som strök mig på armen?
Inne på ”kammaren” berättar Philip om hur detta rum fungerat som samtalsrum för församlingen, då prästen var den folket kunde vända sig till om råd mm. I det rummet fanns även en spegel som jag fotade mig i, precis som jag gjort i alla andra rum det fanns speglar i. Inget utslag på kortet, jag ser bara mig själv. Men kortet blev inte så bra, så jag ta några till innan vi ska gå vidare. Dessa kort kollar jag inte på förrän när jag kommer hem… Rundturen är slut, vi köper en god våffla i sommarcafé och åker hem.
But the best is jet to come!
I bilen hem reflekterar jag och är så glad och nöjd över allt jag fått uppleva, jag är helt upprymd och fylld av energi.
När jag sedan ska visa min kompis kort från prästgården så visar det sig att ett av korten från kammaren är märkligt. Det ser inte ut som jag i ansiktet, mest på ena halvan av ansiktet. Jag zoomar in och det är verkligen ett oskönt kort. Några dagar senare får jag till mig foton på alla prästerna som bott i prästgården och tro det eller ej. En av prästerna är mycket lik ena halvan av mitt ansikte. Per Hedlund.
Eller vad tycker du?
Kan det vara så att han visade sig genom spegeln i samma stund som jag tog fotot?
Men är det inte fascinerande så säg?
Det råder inget tvivel om att det är paranormal aktivitet i prästgården i Borgvattnet och jag vill åka tillbaks igen.
Så tacksam att jag fick till mig alla upplevelser och tänk att få ta del av den andra världen också! Jag älskar verkligen detta och jag skulle vilja skapa ett event och åka upp tillsammans med en grupp likasinnade. Skulle du vilja åka dig och övernatta?
Är du intresserad så kontakt mig!
Love&Light!
Malina
Lägg till kommentar
Kommentarer
Nämen dra mig baklänges vilket härligt blogginlägg, heja dig